Jag mådde just så bra som jag tror jag någonsin kan må. Det är något med mig och min cykel, känslan av frihet, som att stänga in sig i en egen bubbla som ljudlöst seglar fram genom en festfylld kall höstnatt, tittandes på alla typer av människor som passerar. Jag trodde själv nästan att jag var full, det var så likt de erfarenheter jag har av att vara berusad. Allt seglar fram, och lyckokänslorna bara fyller en.
Men jag var inte berusad. För att inte sticka ut så var jag med och drack välkomstdrinken, men inget alkohol efter det.
Det var bara så skönt att lämna restaurangen, krama några riktigt härliga människor hejdå, tack för en trevlig kväll, och sätta sig på sin cykel. Skriva ett litet meddelande till en älskad flicka och bara ge sig iväg…
Jag har vetat det länge, men under kvällen blev det än mer klart. Om jag får generalisera, vilket jag bestämmer att jag får, så trivs jag bäst med vuxna erfarna människor, som faktiskt har något att berätta. Som vanligt, som den tillbakadragna person jag är, så sitter jag på middagen lite mitt emellan två gäng. Ungdomar till vänster, chefer och vuxna till höger. På min vänstra sida var diskussionen om huruvida sexa eller idka samlag är den bästa termen att använda, den kändes så fruktansvärt tragisk att ens försöka verka intresserad av… Men till höger, där fanns mina två chefer och andra människor som hunnit vara med om massor, som faktiskt har mycket intressanta saker att berätta.
Vissa vuxna kan vara som att öppna en sån bok jag läser, om ett liv som innehållit massor av äventyr, massor av saker att berätta. Interaktivt dessutom. Vad som egentligen är hemligheten till att få ett förhållande att hålla i minst 17 år, trots motgångar. Vad man egentligen lär sig av att se tillbaka på sin tid som 20-åring. Vad man borde, och inte borde, göra. Det är så roligt att höra hur människor har kommit dit dom har kommit, och inte minst, vart dom är på väg. Det kommer att lösa sig för alla, och jag vågar generalisera så, för det finns så många krokiga vägar som människor har gått, för att sedan bara verka helt naturliga i den positionen de har för stunden.
Det är lite tråkigt, att jag känner mig så oförmögen att vara social med jämnåriga. Men det är svårare att uppbåda intresse för idioter, de får ursäkta mig. När diskussionen om sexa eller idka samlag hade avtagit så svängde det över på vad öl kostar och vilken sprit som är bäst… Ska det vara det enda som går att prata om, då kan man lika gärna bara vara tyst. Det är min åsikt, och den är uppenbarligen sällsynt. Jag har full respekt för att den inte delas av alla, men jag tycker ändå det är konstigt.
Man måste ta sina chanser, och försöka minska rädslan för framtiden, det kommer att lösa sig. Det kommer verkligen att lösa sig.
Nu ska jag se på Simpsons the movie, inte för att jag har tid, utan för att jag har tänkt det så länge.
